CassandraB

  http://sminkladan.blogg.se/2011/october/...okt-17-2011.html

Följ länken så kommer ni till en tävlning på en annan blogg i vilken jag deltar. Att länka tävlingen på sin egen blogg ökad chansen att vinna ^^

http://yarp.blogg.se

Blöö vad jag är trött. Jag har precis fått utskrivet ångestdämpande tabletter och detta är andra gången jag äter dem. De ska tydligen vara relativt svaga och icke vanebildande med enda bivärkningen: trötthet. Men det är inte lite trött jag blir, jag håller tusan på att somna på min dator >.<

Jag antar att det är värt det för att kunna äta en ordentlig måltid utan att dö. Men jag får inte vara trött nu, jag har ju massa läxor! :O Ush jag vet inte vad jag ska göra :(

Gud vad jag är aktiv på bloggen känner jag ^^"

Nu kommer ett smaskigt vegitariskt recept jag hittade på häromdan iallafall :D

1 burk kikärtor (400g)

2 morötter

1 liten gul lök

2 vitlöksklyftor (stora!)

1 ägg

Kryddor:

riven ingefära

2 msk persilja

paprikapulver

cayennpeppar

spiskummin

svart- och vitpeppar

salt

Mixa kikärtor, pressad vitlök och kryddor i mixer eller med en stavmixer. Blanda ned ägget till en jämn smet. Hacka löken och stek med lite olivolja och en nypa salt tills mjuk och aningen genomskinlig. Riv morötterna. Blanda ner morötter och lök i smeten. klicka ut smeten i pannan tillsammans med lite olivojla. Stek tills biffarna fått en fin yta på båda sidor.

Gott att servera medsallad, lite creme fraishe med lite paprika, chili och salt i, eller tzatsiki på lättyogurt.

Detta är inte rättvist! Jag var frisk!! JAG VAR FRISK! Nu har jag hamnat i världens återfall som vissa dagar känns värre än det någonsin var innan jag blev "frisk". Och jag som trodde att det inte kunde bli värre än det var då.

Nu har jag precis suttit och hetsätit ihjäl min stackars mage. Jag var inte ens hungrig från början och endå tyckte jag av någon anledning att det var smart att trycka i sig 5 mackor med 30000 kg smör och ost på + ett glas oboy. Det är mer än jag borde äta på en hel dag.

Så nu sitter man här och ser gravid ut ungefär. Som att det vilken minut som helst ska gå hål på min mage och en läskig alien ska sticka ut.

Förra veckan kände jag mig så fin och duktig. Jag åt knappt nått på hela veckan. Jag gick ner lite mer än 3 kilo på typ 4 dagar och började äntligen känna mig slank igen :D

Sedan hände någonting, folk började övertala mig om att jag inte behöver gå ner i vikt, att jag borde äta. Och av någon anledning lyckades dom. Så nu sitter jag här med en matdagbok över veckan som gått och inser att jag ätit för en månad.

Jag överdriver inte om jag säger att hela förra veckans matdagbok innehåller lika mycket mat som en dag denna vecka...

Ush, nu är jag kluven, vissa dagar skulle jag göra vad som hellst för att gå ner i vikt medans andra känner jag mig helt okej, kanske till och med smal och fin. Blääääää, jag orkar inte med det här igen! JAG VAR JU FRISK!!!!

Ca 6h och 12min... Känslan av att jag var bra höll inte ens ett dygn... -.-"

Nu är jag tjock och dum igen.

Men känslan börjar komma tillbaka ännu en gång ^^ Så värdelösheten håller inte i sig lika länge som den brukar, det är ju trevligt :D

Imorgon ska jag vara fin och älskvärd igen. Allt som känns värdelöst med mig nu kommer att försvinna när jag sover. Det kommer att sköljas bort med John Blunds sand och så kommer jag att vakna som en fantastisk människa igen.

Tycks som att det skiftar från dag till dag, minut till minut hur jag tycker om mig själv, om min kropp, om min person. Kan alldrig bestämma mig för om jag är fin eller om jag är äcklig, desperat måste gå ner i vikt. Om jag är en hemsk människa eller värd att älskas.
Just nu är jag ganska fin, rätt söt och faktiskt lite sexig. Värd att älskas, värd att uppmärksammas.

Tänk om jag kunde förbli sådan nu framöver, de kommande fem minutrarna, kanske några timmar, vågar jag hoppas på dagar?

Ja, så får det bli. Jag tänker fortsätta vara värd någonting, fortsätta vara fin och bra. I åtminstonne fem minuter till, säkert några timmar, kanske till och med dagar :D

Fy, hur kan man helt plötsligt vara så känslig? Jag hatar det här, jag har gått runt i skolan och hållit tillbaka tårarna hela dagen, vilket inte fungerade alla gånger >.<

Jag har ändrat mig!! Jag vill att allt ska vara som vanligt, kan vi inte börja om Max? Kan vi inte bli jättekära igen? Kan vi inte gå tillbaka till att vara sådär gulliga och lyckliga tillsammans?! Snälla.

Jag blir så trött, jag kan inte sova, jag vill inte äta, jag har ont i hela mig... Detta suger.

Jag känner mig så patetisk, kan inte låta bli att titta på din facebook-sida var 5:e minut, och varje gång jag får ett medelande hoppas jag att det är du. Är det bara jag som tycker att det här är jobbigt? Jag vill att det ska vara som förut!!